Pixlapiren och polisbiljakt.

 Tack som FAN alla från igår!

Lördagseftermiddagen tillbringade jag i Helsingborg, inbjuden till en fototräff med ett stort härligt gäng fotografer och modeller. 

Det fotades cosplay, uppdressat, nerdressat och lättklätt (superimpad av allas insatser, jag hade ALDRIG ställt mig på den sidan kameran!) och jag tror att jag pratar för alla när jag säger att vi verkligen hade superroligt!

På kvällen åkte maken och jag in till Maxim i Höör och käkade som alltid där...supergott!!

Efter vi ätit var vi mätta och trötta så vi bestämde oss för att köra hem direkt, efter en liten stund hamnar vi bakom en bil som minst sagt körs som man ska, körde på fel sida av vägen och vinglade....

Vi körde naturligtvis efter och detta uppmärksammades av föraren i den lilla röda bilen, han kör in på Ica Supermarkets parkering och stannar, så och vi!!

Maken går ut och konfronterar aset som i våra ögon var pissefull, jag säger inte att han var det för utan bevis får man inte det med ojojojoj...no brain där inte! Vi försökte få av mannen nyckarna till bilen...jag körde lite slarvigt var förklaringen...ja eller hur!!! 

Jag ställde mig framför bilen och tänkte att han kör väl ändå inte över en kvinna, men det hade han nog fan gjort!

Maken gastar på mig...flytta dig för faaan älskling...

112 hade vi redan på g....

Han lyckas köra därifrån och vi slänger oss i bilen och efter...med polisen i örat!

Han gjorde verkligen allt för att försöka undkomma oss, och SOM han körde vojne vojne...ja och jag med förstås, han skulle faaan inte komma undan!

Håll avstånd gastar mannen och jag försöker så gott det går men ändå vill jag hålla mig så nära jag kan.

Rätt som det är upptäcker vi en bil som försöker köra om oss

jag tänker

han ska inte om, vi har en galning där framme som vi inte får tappa siktet på.

Vild jakt genom byn, jag tackar högre makter att ingen olycka hände.

Polisen i luren fick hela tiden veta var vi befann oss och rätt som det är ser vi blåljusen och vi kan äntligen pusta ut.

Kastar in bilen till höger och jäveln blir prejad av två bilar, det visade sig att även han som legat oss i röven var polis men det framgick inte i vårt samtal med kvinnan i andra änden luren.

På skakiga ben går vi av och får klartecken av polisen att köra hem, vi pustar ut!

En galning mindre ute på vägarna den kvällen. 

HUR kan man bara få för sig att sätta sig bakom ratten i det tillståndet, jag kommer aldrig att förstå det och aldrig acceptera att folk gör det! ALDRIG!

Samtalet till polisen varade i nio minuter, tack och lov inte mer...

Don´t drink n drive/Carina